Bokrecension: Alltid en dotter – Amy Engel

”Jag pekade mot kamerorna och hötte med fingret. `För jag kommer att hitta dig, din sjuka jävel. Och jag kommer att slita dig i stycken.´”

Eve och hennes dotter Junie bor i en bortglömd del i en bortglömd stad och gör vad de kan för att få ihop samvaron tillsammans med knappa medel. Eve arbetar sedan 10 år tillbaka som servitris på en restaurang och Junie har försökt skapa en två-rumslägenhet i en enrummare genom att hänga upp draperier i ett hörn som hon kallar för ”sitt eget rum”. Trots svårigheter, fattigdom och en stad fylld av dömande människor så lever de ett relativt bra liv tillsammans – fram tills dagen då Junie hittas mördad ute i snön och Eves hela värld vänds upp och ner.

Alltid en dotter tar sin början i Eves jakt på Junies mördare. Eve har, sedan hon fick sin dotter, försökt att anpassa sig till samhällets förväntningar på vad en god mamma bör vara, och försökt att komma bort från allt som hennes egen mamma varit under hennes uppväxt. Eve blir tvungen att göra upp med sina egna demoner i sökandet efter demonen som tagit hennes barn ifrån henne, genom att konfrontera den värld hon trodde att hon lämnat bakom sig, nämligen sin barndom. Boken tematiserar hur mycket man är beredd att offra för att skipa rättvisa men ställer även frågor kring vem man, som en civiliserad människa, blir i en primitiv situation. Eve som under tolv års tid kämpat med att bli en mamma som ger mat på bordet och tak över huvudet tvingas nu ta till sin egen mammas metoder för att få fast den skyldige. Hon går från den civiliserade bilden av vad en mamma ska vara till den primitiva djurmamman vars enda strategi är att skada för att skydda.

Alltid en dotter behandlar ämnen som klass, kvinnlighet och våld, och Amy Engel väver skickligt in samtliga av dem i familjedilemmat karaktärerna befinner sig i. Från kapitel till kapitel kastas läsaren mellan olika maktrelationer, mellan mor och dotter, mellan polis och lokalinvånare, mellan rika och fattiga. Men även intersektionella maktobalanser målas upp, som den mellan man och kvinna som befinner sig under olika socioekonomiska villkor. Den belyser hur maktförhållanden kan samverka och korsas och ger berättelsen en trovärdighet och ett djup. Det faktum att Eve både är fattig och kvinna är totalt avgörande för hur berättelsen spelas ut. I jämförelse med hennes bror, som kommer från samma sociokulturella bakgrund, men som däremot är man och jobbar som polis, synliggörs helt andra förutsättningar karaktärerna emellan.

Språket är enkelt och koncist vilket gör att boken vid första intrycket kan tyckas lättläst. Men läser man mellan raderna så går det att urskilja dimensioner bakom det simpla språket. Engel beskriver en klassisk mordgåta men med den distinkta skillnaden att samtliga karaktärer är av en marginaliserad klassbakgrund och inte av övre medelklass, vilket jag upplever vara unikt för genren. Offret, polisen och protagonisten, ja alla som står i strålkastarljuset, kommer ifrån samma bakgrund. Därför blir boken ett viktigt perspektiv, då den belyser en grupp som lika ofta som någon annan råkar ut för hemskheter, men som det sällan skrivs berättelser om.

/

Bokrecension: Alltid en dotter – Amy Engel

Mejla skribenten!