fbpx
Kollage: Tobias Sundin

Våra bästa böcker — 2020

Varje gång ett år närmar sig sitt slut brukar det vara nästintill obligatoriskt med en årssammanfattning. Vi på KULT är naturligtvis inte sämre! Tidigare har vi skrivit om årets bästa album och nu har det blivit dags för litteraturen att sättas i fokus. Här har vi, utan inbördes ordning, samlat 20 boksläpp som vi älskade lite extra under pissåret 2020.


mörkret inuti och fukten – Arazo Arif 

Jag hade inte läst eller hört Arazo Arifs ord innan jag öppnade upp hennes debutdiktsamling. I avsaknad av förväntningar saknade jag även beredskap när mörkret inuti och fukten svepte bort alla fasta ting. Fann mig själv inuti mörker och fukt, med enbart det och en positiv uncanny valley-känsla relaterad till dikt. Universumet som Arifs ord bygger upp; med bilder, motiv och rytm som pendlar mellan kallt och varm, långsamt och snabbt, sex och våld känns igen väl – nästan så väl som ens egna ansikte. Nästan. För det finns en kuslighet i det närliggandes som inte är exakt. I hur igenkännbara teman klätts i en ny kostym. Som upprepningen av fäder som stänger dörrar och flickor som söker en annan dörr att slå upp, hur den skrivs fram i en okänd och brutal form. En diskret överraskning som skjuter smärtan djupare. mörkret inuti och fukten är en debut värd att obarmhärtigt falla in i det fuktiga mörkret för.

Lejla Cato


Sen for jag hem – Karin Smirnoff

I år sommarpratade Karin Smirnoff, författaren till romansviten om Jana Kippo, och plötsligt blev det lite lättare att förstå hur en person kan skriva en historia som är såhär egensinning, rolig, sorglig, mörk och levande: det är helt enkelt så Smirnoff själv betraktar världen. Hon är den av Sveriges författare med absolut mest big dick energy, och det gäller både hennes böcker och hennes person. 

Sen for jag hem är den avslutande delen i trilogin om Jana Kippo och den fyller många tidigare luckor i Janas egen historia. Nu lämnar Jana glesbygden i Västerbotten till stor del bakom sig för Stockholm och Västkusten. När jag läser Sen for jag hem är det en av få böcker det här året som jag inte kan slita mig ifrån. Mer behöver jag kanske inte säga.

Kitty Östergren


Antiken – Hanna Johansson

En kvinna blir vän med och helt uppfylld av en annan kvinna. Deras första möte sker när berättarjaget intervjuar den äldre konstnären Helena, och en kort tid därefter blir hon inbjuden till hennes hus i Grekland. I huset med den vackra trädgården finns också Helenas tonårsdotter och så småningom förflyttas besattheten till henne. Under en lång, varm sommar utspelar sig ett suggestivt triangeldrama mellan de tre kvinnorna.

Antiken är en bok som letar sig in i läsaren. Den handlar om besatthet och självbedrägeri. Om det starka begäret efter tillhörighet. Med alla sina distinkta iakttagelser blir romanen levande, och lever kvar långt efter att det sista bladet har vänts.

Nicole Jonsson Wallin


10 things I hate about Pinky – Sandhya Menon

Detta är verkligen den klassiska YA-romansen som man förväntar sig. 10 things I hate about Pinky är sista (eller kanske bara senaste) delen av Sandhya Menons serie om Dimple och Rishi. Den fullkomligt DRYPER av gullighet. Den är absolut fylld av fjärilar i magen, söta ögonblick och fnitter som alla bra ungdomsböcker. Jag älskade varje sekund. Ibland behöver man bara läsa något som fyller en med svindel av good feelings. Vi alla behövde Menon det här året. Allting måste inte vara så himla pretentiöst kulturellt utan ibland kan man behöva en riktigt bra drömmig à la Bollywood-style romans. Men det är Bollywood utan all onödig och tråkig misogyni. Läs den och må bra!

Sara Razi Ullah


Strega – Johanne Lykke Holm 

Johanne Lykke Holms andra roman följer Rafa som reser till den lilla orten Strega i bergen i norra Italien tillsammans med åtta andra unga kvinnor för att arbeta på ett hotell. Men ingenting stämmer, allt är fel. Ingen förklarar och allt är präglat av Mysteriet. 

Jag läste Strega en dag i somras när jag åkte tåg. Dagen var en av årets varmaste. Solen brände mot huden på ett elakt sätt. Ändå gav boken ifrån sig någon typ av kyla? Som att kliva in i en sval, vacker kyrka under den delen av en charterresa man tvångsmässigt ska ”uppskatta kultur och arkitektur”. Det som slår mig mest med Strega är hur nära den kommer mina sinnen. Strega smakar. Strega känns på huden. Strega doftar. Känslan av Hotellet där ingen bor är intensiv och tydlig. I och runt byggnaden rör sig en stämning. På något sätt förs tankarna till både det sakrala och det ockulta. Jag älskar de svartklädda kvinnorna. Jag fruktar hotellet där ingen bor. Jag älskar att röra mig bland ledtrådar, kammar, örter och smycken. Det är kanske är årets bästa kvinnobok. Kort och kompakt. Fullpackad med intryck som stör, rör och berör.

Alva Lundin


Hur jag skulle vilja försvinna – Eli Levén

Det handlar om Robin som försöker fly minnet av Felix, den stora kärleken. Han flyr geografiskt – lämnar där han varit, drar vidare – men också in i människor. Skapar relationer som han inte vet vad han ska göra med, hur han ska hantera. Han försöker skriva, glömma, släppa. Ingenting går. Felix förföljer honom. För ingen är ju som Felix. 

Hur jag skulle vilja försvinna är en otroligt vacker bok om sorg och kärlek. Om att längta efter någon som inte finns kvar och inte veta hur en ska hantera de känslorna. Sammanfattningsvis: en väldigt bra bok.

Elvira Rosenlund


Inte av denna världen – Yaa Gyasi

Efter den internationella succédebuten Vända hem fortsätter Yaa Gyasi skildra den strukturella rasismen i USA. I Inte av denna världen följer vi den begåvade forskaren Gifty och hennes försök att bota drogberoende och depression – sjukdomar orsakade av familjens trauman av utanförskap, som slutligen splittrade dem. 

I väl utvalda tillbakablickar får läsaren följa Giftys uppväxt i ett ghananskt hem, nyligen anlända i amerikanska södern. Gyasi briljerar i att skriva karaktärer, historier och öden som fängslar i sin realism och komplexitet. Det är en djupt rörande skildring av sorg, familj och multikulturalism. Förutom detta sätter Gyasi förstoringsglas över aktuella frågor rörande identitet och tro. Med Inte av denna världen placerar Gyasi sig på piedestalen som författare till moderna klassiker.

Felicia Malmqvist


Samtycket – Vanessa Springora

Samtycket är Vanessa Springoras väg mot att återfå; att ta tillbaka sitt liv, sin historia och sin (rättmätiga) plats som huvudpersonen i sitt eget liv. När berättarjaget V möter (eller drabbas av) den 35 år äldre författaren G tar han över allt som är hennes liv och sätter sig själv mitt i det. V är tretton, skygg och sökandes efter den bekräftelse hennes far vägrade ge, och hon kan inte värja sig från allt det som G är: karismatisk, världsvan och mycket, mycket känd.

I autofiktionen tvingar Springora läsaren att ställas öga mot öga med Frågorna: Hur kunde omgivningen låta det hända? Hur slår man sig fri när förövaren är någon man älskar? Och ursäktar litteraturen verkligen allt? Med en hänsynslös och rättfram skildring av grooming och objektifiering är Samtycket en likväl drabbande som fantastisk bok.

Ellen Algren


I rörelse – Athena Farrokhzad

Jag har generellt svårt för rim i dikt – assonans; absolut, men renodlade slutrim ger mig i många fall obehagliga kårar. Att Athena Farrokhzads Rim för revolution – där diktens samtliga tjugo rader avslutas med ett rim på “utstå”– är en av mina favoriter ur diktsamlingen I rörelse säger därmed mycket. Den dikten, likt många andra i samlingen, är en rak, hård och välplacerad käftsmäll. Placerad väl då slaget slår det som förtjänar stryk. Slå tillbaka, uppmanar en annan dikt med titel och anafor, och visar hur fascism och rasism borde behandlas. 

Samtliga dikter är brännande; en kokhet värme som är nära besläktad med kärleken, vilket aldrig går att frånse. För I rörelses hårdhet föds ur kärleken – den som förlorats, utnyttjats, mördats och förevigats. Och orden sätter något stillastående i mig i rörelse. Det brinner och känns och jag vill slå och bli omfamnad och gråta av tacksamhet när Farrokhzads glastydliga och oväntade bilder sprängs in i mig. Längtar du också efter att sättas i rörelse? Ja, läs då I rörelse.

Lejla Cato


Dina händer var fulla av liv – Suad Ali

En berättelse som jag återkommer till gång på gång är Dina händer var fulla av liv av Suad Ali. Det är en berättelse som känns helt rätt i tiden, men samtidigt tidlös. Berättelser om kvinnor som går igenom svåra missöden, i flykt från trauman och krig, är återkommande. 

De som flyr får aldrig riktigt porträtteras på annat sätt än som offer. Dessutom förkortas deras historier till att endast handla om flykten, även om det ofta bara är en kort händelse som inte definierar deras liv. Det är därför Alis berättelse gör intryck. Här är Nora, vår huvudkaraktär, inte offret. Hennes berättelse handlar inte bara om hennes flykt. Men det är hon som lyckas fly från krig, hon som tar sig till Sverige, hon som jobbar och sliter varje dag för ett nytt hem. Det är inte en berättelse som känns bitter, utan den är fylld av hopp. Det finns faktiskt både tårar och glädje, smärta och njutning och mest av allt en röst som är svår att tysta.

Sara Razi Ullah


Lisa och Lilly : En sann kärlekshistoria – Mian Lodalen

Lisa och Lilly träffas en sommarkväll på en dansbana. De faller handlöst för varandra och det skulle kunna vara en så otroligt mycket muntrare berättelse om det inte vore så att året är 1911. Deras kärlek är omöjlig och boken som berättar den sanna historien om dem är hjärtskärande. Vi får följa deras försök att träffas i hemlighet, deras omöjliga drömmar om en framtid de vet att de inte kan dela. 

Jag har kommit på mig själv med att tänka på den här boken i efterhand. Hopplösheten jag kände när jag läste den. Paniken jag får av att det tog så många år till efter deras död innan homosexualitet ens gick att tala om. Vetskapen om hur många fler som dem det funnits genom årtusenden som aldrig fått leva som den de faktiskt är. Det gör oooont. 

Läs den bara. Det finns liksom inga alternativ.

Elvira Rosenlund


De – Helle Helle

I år översattes äntligen den danska författaren Helle Helles roman De till svenska. I De möter vi en svårt sjuk mamma och hennes sextonåriga dotter. De har flyttat flera gånger inom den lilla staden. Det har alltid varit de två. När mamman blir inlagd på sjukhus väntar dottern på att hon ska skrivas ut så att det kan bli de två igen. Hon driver runt i den ensliga lägenheten, genom de kalla gatorna och bland hyllorna i matbutiken. 

Helle Helle skriver om kärleken och frigörelsen, om sorgen som uppstår när sjukdomen tränger in i deras vardag. Med ett precist och samtidigt stillsamt språk fångas både sammanhangen dottern befinner sig i och hennes möten med de andra figurerande invånarna i staden. Utan att lägga vikt vid tankar och känslor får läsaren tolka in det som inte skrivs ut. Det intensifierar romanen och skapar omfånget av De.

Nicole Jonsson Wallin


Året med 13 månader – Åsa Linderborg

Spåren efter metoo-hösten lever fortfarande kvar, trots att det ibland kan kännas som ett helt årtionde sedan så många olika delar av samhället var i uppror. Året med 13 månader är titeln som ger namn åt Åsa Linderborgs, författare, journalist och dåvarande kulturchef hos Aftonbladet, samlade dagböcker från perioden då hela journalist- och mediebranschen skakades om i grunden, på flera sätt. 

Samtidigt som den här boken erbjuder en intressant och innan relativt otillgänglig vinkel, är det också en naken och personlig skildring av att befinna sig i stormens öga och samtidigt navigera i de egna relationerna och det personliga livet som alltid pågår, trots kris i yrkeslivet. Åsa Linderborg lämnar inget utanför och det fula, självömkandet och narcissismen är just det som gör att boken blir en läsupplevelse som stannar kvar med en.

Kitty Östergren


Dagarna, dagarna, dagarna – Tone Schunnesson 

Boken om Bibbs; om hennes veckolånga kamp att skaffa sig 10 000 kr i kärlekens namn, förtjänar inte oss. Eller Sverige förtjänar inte Dagarna, dagarna, dagarna – såsom Caroline Ringskog Ferrada-Noli uttryckte det i ett avsnitt av En varg söker sin pod. Och ja, jag håller med. För Tone Schunnesson förbryllar och förevigar med sina bilder, sitt språk och sin hänförande fingertoppskänsla. Kokar ner något ofattbart, komplex och mångtydigt till något som för läsaren framträder klart, direkt och till synes banalt. Ett krossat glasbord, ett krossat hjärta. Pengar spenderas och pengar jagas. Betydelsen absorberas lätt, som utan mellanskikt, men det som absorberas är allt annat är lätt – bakom finns ett geni och ett gediget arbete. Pengar och kärlek, åldrande och kändisskap, sanning och lögn, sex, porr och droger – vi får allt, och det känns verkligare än livet.

Lejla Cato


De äter ur din hand, baby – Elis Monteverde Burreau

Elis Monteverde Burreaus andra roman var den mest egendomliga romanen jag läste 2020. Att ens kalla det roman kan tyckas missvisande men nu är det så. De äter ur din hand, baby är spridda texter av någon som utger sig för att heta Cindy Sherman utan att göra det. Vi får följa ett vi och ett jag. En kvinna isolerad i någon slags galenskap. Hon skriver maniskt och frenetiskt. Det är inte en bok för dig som gillar ett tydligt narrativ. Texten är kompakt och komprimerad, innehåller otroligt mycket information som inte sällan tycks meningslös. Ibland blir man lite trött. Det är inte lätt att läsa, men värt. Romanen är otrolig. Lekfull på ytan men trots det ibland gravallvalig om en väljer att gräva.

Alva Lundin


Förlåt – Eve Ensler

Som upphovsmakare till The Vagina Monolouges är Eve Ensler mest känd som dramatiker, skådespelare och aktivist. Förlåt är den första av hennes böcker att översättas till svenska, vilket kan förklara hur denna omtumlande text kunnat gå så många förbi.

Sedan fem års ålder har Eve Ensler väntat på en ursäkt för de sexuella övergrepp hennes far utsatte henne för. Efter faderns död blev det uppenbart att han tog ursäkten och förklaring med sig i graven. Hon tog då på sig att skriva den själv. 

I Förlåt sätts läsaren i den obehagliga sitsen att läsa om pedofili och incest ur förövarens perspektiv. Det är brutalt och originellt, framförallt bevittnar läsaren en helande process där värdet av ett avslut för bägge parter är ovärderlig. Det är en eleverande läsning som ger kunskap och perspektiv kring de grövsta brotten en människa kan begå. Eve Ensler lägger ut sin mest sköra sida till allmän beskådning och genom smärtan upplever även läsaren hennes katharsis.

Felicia Malmqvist


Livsviktigt: En handbok i kroppspositivt föräldrarskap – Kajjan Andersson

Låt er inte nedslås av den något torra titeln: den här boken är underbar och hjärtskärande och livsviktig. På ett lättillgängligt sätt beskriver Kajjan Andersson smalhetsnormerna som råder och vilka konsekvenser det får för alla som lever med de. Personligt, nära och rakt in i hjärtat på alla oss som levt med det där kroppshatet nära till hands. Den riktar sig till föräldrar som vill uppfostra sina barn utan vikthets, men bör läsas av alla.

Elvira Rosenlund


The Vanishing Half – Brit Bennett  

Jag har nämnt Brit Bennett ett flertal gånger detta året då jag äntligen läste både The Mothers och hennes nyutkomna roman The Vanishing Half. Det var länge sen jag blev helt uppslukad av en specifik författares verk och sträckläste allt (Elena Ferrante 2018??) men det var helt välförtjänt. Bennetts skrivande är så, i brist på bättre ord, modernt. Det känns aktuellt, som att hennes röst verkligen fångar upp det samtida språket, rösten och känslorna. 

The Vanishing Half är en berättelse om en annan tid och plats, men kontemporär i beskrivningen av heder, normer och våld. Det är en berättelse som fångar, uppslukar, och sedan slungar ut dig så att du sitter med sista sidan och tänker – vad nu?

Sara Razi Ullah


Jackie – Anne Swärd

Vi får först träffa Jackie – ett namn hon själv väljer – på ett tåg på väg till Stockholm. Hon har precis tagit studenten, lämnar sitt gamla liv bakom sig för den stora staden och blir inneboende i jungfrukammaren hos ett rikt gammalt par. På tåget är också första gången både vi och Jackie möter den person som ska liksom tränga sig in i hennes liv, ta upp större och större plats och till slut vara allt. I ett varmt sommar-Stockholm år 1988 cyklar Jackie omkring, känner nästan ingen förutom deltagarna krokikursen hemma hos en instabil gammal konstnär med alkoholproblematik. Nästan ingen känner hon, förutom Honom, han som blir mer och mer kontrollerande. Anne Swärds roman Jackie är en välskriven historia om en relation som eskalerar till att handla om våld och kontroll.

Kitty Östergren


Samlade verk – Lydia Sandgren

Att säga att Lydia Sandgren är årets stjärnskott är nog lite av en underdrift. Den 700 sidor långa romandebuten landade som en bomb i litteratur-Sverige och alla föll pladask för den otroliga ordkonst som är Samlade verk

Man kan säga att boken följer tre huvudkaraktärer, tre historier som löper parallellt: Martin (den medelålders förläggaren), Martin (som ung universitetsstudent) och Rakel (Martins nu vuxna dotter). Via deras berättande cirkulerar boken kring en älskads försvinnande, ett stort hål som ropar och kräver efter svar. Läsaren kastas omkring i högt och lågt, i kärlek och svärta, i förståelse och förvirring.

Framför allt är det Sandgrens förmåga att skapa trovärdiga och igenkännbara personporträtt som gör boken till den svindlande upplevelse som den är. Man glömmer nästan bort att man läser då karaktärerna känns så komplexa, så riktiga, att meningarna fäster i hjärnan så att de senare nästan förväxlas med minnen. En Augustprisvinnare värd namnet!

Ellen Algren


/

Våra bästa böcker — 2020