Vad hände med mid-budget-filmer?
Alldeles för ofta fångar jag mig själv tänkandes på en intervju Matt Damon gav 2021 på First We Feast. Det var första gången jag hörde någon från Hollywood ge en väl sammanfattad förklaring på varför ”mid-budget”-filmer har försvunnit och istället ersatts av oändliga remakes och efterföljare. Frågan är om det verkligen stämmer. Finns det någon data att tillgå?
Mid-budget-filmer klassas oftast som produktioner inom en budget av allt mellan 5 och 75 miljoner dollar. I den kategorin ingår många välkända filmer såsom Goodwill Hunting (1997), Dead Poets Society (1989) eller Marie Antoinette (2006). Damon menar att sådana filmer är nästan omöjliga att göra i Hollywood nuförtiden, och förklaringen har inget att göra med en dekadens bland manusförfattare. Snarare påstår Damon att filmer under 90- och 00-talet inte behövde förlita sig helt på intäkterna i biografen. En betydande inkomstkälla fanns i stället i DVD återförsäljningen efter filmens biopemiär. Ergo har DVD-apparaternas död i och med streamingtjänsternas uppgång betytt ett bortfall av den intäktskällan, en uppgång som också reducerat inkomsterna från TV kanalerna. Produktionsbolag har därmed skiftat till att satsa på blockbusterfilmer som tilltalar en sådan bred publik som möjligt istället för nischade filmer som går back på biografen.
“Kanske har mid-budget-filmen helt enkelt flyttat ut från Los Angeles?”
Ett välformulerat argument med en tydlig ekonomisk förklaring. Men stämmer det? Det finns ingen forskning som jag kan hitta på temat. Har mid-budget-filmer verkligen minskat i antal? Intuitivt kan jag inget göra än att hålla med Damon. Men det kan också vara så att mid-budget-filmen har fått ta nya skepnader. Spontant tänker jag på Jo Jo Rabbit (2019), Emma (2020), Arrival (2016), nyare titlar som The Menu (2023), All Quiet on the Western Front (2022), eller The Whale (2022). Det är bara några av en enorm samling populära filmer som har skapats inom budgeten. Många har kanske inte gjort det inom ramen för Hollywood eller ens i USA. Kanske har mid-budget-filmen helt enkelt flyttat ut från Los Angeles? Eller så har de bytt skepnad. Det skulle inte förvåna mig om filmerna i den prisklassen nu är mer vågade och varierade i tema eftersom de måste fånga uppmärksamhet på ett annat sätt än tidigare. Som sagt finns det väldigt lite sammanställd data att gå på. Jag skulle välkomna en doktoranduppsats på temat.
Det som är tilltalande är i alla fall förklaringen till varför bioschemat är proppad av remakes och efterföljare – även i det fall mid-budget-filmer inte har försvunnit. De flesta vill ha en så säker investering som möjligt. Hur gör man det i filmvärlden? Man satsar på titlar som man vet redan har en historisk hög avkastning. Varför investera i ett familjedrama om en överviktig man när du kan vara nästan stensäker på att få dina pengar tillbaka plus lite avkastning på ännu ett avsnitt av Stjärnornas Krig? Konsolideringen av amerikanska filmbolag och minskad konkurrens har antagligen också haft en inverkan på utbudet de väljer att satsa på.
“Filmproduktioner tvingas fäktas med TV-serier i samma prisklass för din uppmärksamhet.”
Det finns också något att säga om TV-seriens guldålder. Nästan allt görs till tv-serier. Dokumentärer, kostymdramer, romantiska komedier, allt som tidigare var smältbart i en 120 minuter film lanseras nu på streamingtjänster som 3, 10, 50 avsnitt. Hur det går ihop ekonomiskt förbryllar, men kanske har mycket av investeringarna flyttat till dessa format medan det är populärt? (En tid som jag för övrigt förutspår redan är på sorti). Spontant handlar det kanske också om hur tittarna investerar sin begränsade tid. Att se på 121 avsnitt av Gossip Girl eller 30 avsnitt av Narcos tar tid. Tid som förut kanske gick åt ett flertal mid-budget-filmer på TV. Filmproduktioner tvingas fäktas med TV-serier i samma prisklass för din uppmärksamhet. Mycket av det har med reklam att göra såklart, men serier har fördelen att berättelsen inte behöver vara färdig när du tipsar dina vänner. Till slut kan serien visa sig vara usel. En film måste vara bra som helhet för att den ska få genomgående organisk marknadsföring. I längden betyder det att när serie-modet väl vänder blir det möjligen mid-budget-filmer som får en skjuts.
Söker man upp information om mid-budget-filmer är det mesta antingen journalister som upprepar det Damon säger utan att söka fram mer information, eller de som vill påstå att mid-budget-filmer är på väg tillbaka (och därmed inte ifrågasätter det Damon sagt). Det enda jag vet är att det inte finns mycket att gå på. Det går helt enkelt inte att slå fast hur det är utan en större studie. Oavsett hur landskapet ser ut hoppas jag dock att det görs fler mid-budget-filmer framöver (och att privatmonopolet Filmstaden breddar sitt utbud). Många av mina och världens favoritfilmer är filmer i den budgetklassen – tillräckligt stor för att vara högkvalitativ men tillräckligt liten för att sätta allt på spel.
