fbpx
Bilder: Screenshots från @kaylieestewarts, @kaelimaee och @emalygisell

“That Girl”-trenden utmanar allt vi tror om Gen Z och sociala medier

Uttråkad sitter jag och scrollar TikTok. Mitt flöde växlar veckovis, algoritmen byter åsikt om vem jag är lika ofta som jag själv gör. För det mesta består flödet dock av tjejer som gör diverse kulturanalyser medan de sminkar sig, folk som metaironiskt spelar in vloggar av sina liv och rika människors färgglada lägenheter eller outfits med catchiga ljud till. Men så kommer den, som ett ghost from the past i ny tappning: That girl-trenden.

Först dyker den upp försiktigt, en enstaka video i flödet, och senare, som ett resultat av den förbryllade fascinationen som fått mig att kolla på klippet tre gånger på raken, syns den i allt högre utsträckning. Förstrött kollar jag på klippen som för det mesta är ganska lika varandra: tjejer i cykelbyxor och sportbh:ar bäddar sängar i minimalistiska hem och mixar smoothies innan klockan hunnit slå 08. Puffar på några kuddar, ställer fram en ljusstake och preppar en lunchlåda med 158 ingredienser. Varför ens sträva efter att vara sig själv, låta sig själv ligga kvar i sängen en stund, när man kan vara den där tjejen?

That girl började trenda på TikTok redan för över ett år sen, men på grund av algoritmen är TikTokflöden som bekant extremt individuella – det tar några varv för en trend att nå ut och få fäste, och parallella trender samexisterar i en utsträckning som får många att spekulera om huruvida konceptet “trend” håller på att försvinna helt. That girl ger dig estetiska recept på hur du blir framgångsrik, hur du tar ditt liv till nästa nivå och omger dig själv av träning, mindfulness och en estetik som bäst kan liknas vid någon form av uppdaterad normcore. That girl är en tjej som har koll på sitt liv, utifrån en tydligt bestämd definition om vad detta innebär: Hon går upp tidigt, bäddar sängen, dricker ett kallt glas vatten, mediterar och sträcker ut kroppen i långa yogaposer, dricker en smoothie till frukost (eller möjligtvis en matchalatte) medan hon skriver i sin journal och har sina telefonfria 30 minuter när hon gör sin djupgående hudvårdsrutin.

Känns det som mycket att ta in? Ingen fara, det finns gott om “how to”-videor som berättar för dig precis vad du ska göra för att “become that girl”, hur du får till sommarens morgonrutin och hur du får till rätt estetik genom att köpa en viss luftfuktare eller vattenflaska. Och om inte det räcker så finns numera en app där du kan tracka varje minut av din dag.

That girl-trenden fascinerar mig av flera anledningar. Bland annat för att den bryter mot det som man ofta benämner som den nya generationens sociala medie-vanor, det vill säga ofiltrerat, spontant och fulsnyggt. Osminkade TikToks i sängliggande läge, BeReal och fulsuddiga Instagrambilder dominerar nätet, i alla fall för den som är 20 någonting, men that girl-trenden är förvånansvärt millennial. Den embracear inte det ärliga, ofiltrerade jaget, likt så mycket annat av dagens content, är inte på något sätt woke, och har en estetik som fortfarande är suspekt lik skandivaniska influencers Instagramkonton. Men andra ord innehåller den ungefär allt som borde vara ute. 

”För att komma från en generation som gäspar åt VSCO-redigerade kaffebilder och är uppväxt med aktivism så är that girl-trenden påfallande konformativ, en reklamkampanj från The Body Shop mitt bland knarkande Paris Hiltons.”

En annan fascinerade aspekt med that girl-trenden är att den så otroligt basic. För att komma från en generation som gäspar åt VSCO-redigerade kaffebilder och är uppväxt med aktivism så är that girl-trenden påfallande konformativ, en reklamkampanj från The Body Shop mitt bland knarkande Paris Hiltons. Kanske är det poängen? Kanske är det en motreaktion i stil med bimbofication? Det skulle kunna ligga något däri, om det inte vore för att trenden samtidigt vilar i något så extremt uråldrigt som avundsjukan tjejer emellan. Det finns en anledning till att trenden som får tjejer världen över att vilja göra extreme makeovers på sina liv heter that girl. Inte något som har med ens egen självförbättring, personliga utveckling eller uppoffring att göra. 

Nej, trenden vill inte uppmuntra dig till att vara dig själv, för att det är lönlöst. Att vilja bli en bättre version av sig själv är ett lika abstrakt önsketanke som att manifestera att någon ska bli kär i en. Men att tänka på den där tjejen – hon som lyckas, hon som fixar, hon som mixar en smoothie och ser svinsnygg ut i ett par cykelbyxor, hon som lika gärna är en kompis som en främling på TikTok – är mycket bättre motivation. Speciellt när du får receptet levererat medan du står och borstar tänderna. Gör så här, ställ klockan på den här tiden, plocka fram en yogamatta. Tjejer har alltid velat bli mer som andra tjejer, att jämföra oss med varandra sitter i ryggmärgen. Och 2022 finns det tydligen fortfarande inget som eggar och motiverar oss mer än tanken på att byta liv med tjejen som vi önskar att vi vore, eller som vi känner att vi borde vara.

Det som fascinerar mig mest med that girl-trenden är dock kanske faktumet att det egentligen inte är en trend, inget flyktigt påhitt som sveper över nätet. Det är ingen ice bucket-challenge. That girl-trenden är på många sätt en reinkarnation av tidigare trender, en kvarleva av millennials som etsat sig fast i TikTok-generationen, som i sin tur bara fortsatt dra fram trender ur kvinnohatsmixern. Det är nämligen alltid trendigt med tjejer som presterar. Att få tjejer att träna mer, äta bättre, se snyggare ut, ta mer ansvar och prestera mer har alltid varit inne. That girl-trenden är bara en rebranding av fitspo-trenden från början av tiotalet, med lite extra aesthetics och livsövergripande komponenter adderade. 

Själv är jag 25, född 97, placerad i den identitetslösa åldern precis i slutet av Gen Z, men fortfarande fostrad på ett internet skapat av millennials. Det innebär att jag var i början av tonåren när fitspo-trenden bröt ut, precis efter att thinspo dominerat samtliga av mina internetsfärer. Det som då framstod som hälsosamt – du behöver inte svälta, inte spy, du tillåts ha kött kvar på kroppen – blev snart bara till ännu ett maraton – du behöver bara tänka på vad du äter (alltid) och träna (ständigt) så du får lite lagom muskler på dina thigh gaps. Själv sprang jag alla milen. Fitspo fokuserade visserligen mer på kroppen, när du gick upp och om du bäddade din säng lämnades kvar orört, även om du fick tydliga mått att anpassa dig efter för att kunna leva upp till fitspo-livsstilen. Samtidigt berörde den nästintill exakt samma punkter: träning, hälsa, mat, små prydliga anteckningsböcker att skriva ner sina rutiner i, krispiga vitan lakan och solbrända, nyrakade ben. That girl-Tiktok är förbryllande lik fitspo-Instagram och tiotalets Pinterest, såväl innehållet som estetiken stämmer överens: smoothies, yogaposer, en vit-beige färgskala, en minimalistisk, lyxig touch på inredningen. Det är dyrt att vara snygg, dyrt att vara hälsosam, och det ska synas. Och om du ironiskt nog inte kan betala för denna form av hälsa med pengar, så kan du ju alltid betala med din faktiska hälsa.

”Visst finns det många normer och förväntningar på unga killar, men knappast några som involverar att de behöver sätta på sig ett snortight träningsset, prydligt bädda sängen och sätta på en luftfuktare innan de gör sin jordgubbsmoothie och häller upp den i sitt snyggaste glas.”

Efter fitspo-trenden, som fadeade ut nånstans i mitten av tiotalet, kom ett gäng motreaktioner – kroppspositivismen, som gick på tvärs mot fitspolivet och lyfte olika slags kroppar, den ständigt ironiska men likväl kraftfulla cool girl där hambugare och bärs gjorde dig skön, och sen var det dags att bli en girl boss, kasta jantelagen åt sidan och bara own it, och sen, tja, nu… ska man vara that girl. En stor del av problematiken syns redan i namnen på de senast nämnda trenderna, i subjektet de behandlar, subjektet de förvandlar till objekt – cool GIRL, GIRL boss, that GIRL. Dessa trender är inte universiella, de sätter inte fingret på något som unga, tonåringar, ungdomar, går igenom. De handlar om tjejer. Killar behöver inte vara en boy boss, de är redan kingen. Att dricka bärs och äta pizza gör de inte till en cool guy – det är bara ett förväntat beteende. Och that guy? Vilken typ av kille skulle vara that guy? Någon som tränar, skriver i gulliga almanackor och prydligt bäddar sängen? Yeah right. Visst finns det många normer och förväntningar på unga killar, men knappast några som involverar att de behöver sätta på sig ett snortight träningsset, prydligt bädda sängen och sätta på en luftfuktare innan de gör sin jordgubbsmoothie och häller upp den i sitt snyggaste glas. 

That girl-trenden är inte bara ännu en tröttsam trend som sätter normer för tjejers liv, kroppar och prestationer – det är också ett bevis på att vårt internetutrymme kanske inte förändrats så mycket som vi tror. I popkulturjournalistiken finns just nu en besatthet av att diskutera påstådda förändringar, framtona att det minsann är annat som gäller när nya generationen tar över, prata om ett vibe shift och att unga idag inte gillar Instagramfilter och det perfekta, kurerade livet. Men det gör de visst – BeReal är bara på ytan spontant, underifrån fortfarande kurerat, det perfekta livet består inte av resor till Dubai men däremot av that girl-morgonrutiner, och filtren går inte i sepia utan ger dig ett facelift istället. Same shit, nya hashtags.

“That Girl”-trenden utmanar allt vi tror om Gen Z och sociala medier