Bild: Sex Education

Sex Education är tillbaka — med samma karaktärer fast jobbigare

Ännu galnare kör- och storbandsarrangemang på sexrelaterade låtar, ännu sjukare sexscener; nya karaktärer, nya förhållanden, nya intriger. Säsong 3 av Sex Education är äntligen ute sedan några veckor tillbaka. Väntan har varit lång och förväntningarna höga. Denna säsong är ju, trots allt, uppföljaren som vi alla har längtat att få se sedan 2020 — då vi chockartat och hjälplöst fick se på när säsong 2 slutade med att Isaac raderade Otis röstmeddelande tillika kärleksförklaring till Maeve. Utan tvekan blev vi lämnade med en av Netflix störigaste cliffhangers, vilket jag anar även är en av anledningarna till att seriens återkomst har blivit så omtalad och diskuterad. Har den senaste säsongen av Sex Education lyckats knyta ihop alla lösa trådar från den föregående säsongen? Vad hände med Eric och Adam, vad hände med Jeans bebis, och vad fan hände med Otis, Maeve och Isaac? Men, okej. Först och främst, den frågan vi alla ställde oss själva innan vi tryckte på play på den nya säsongens första avsnitt: är säsong 3 lika bra som de tidigare? Jag säger: nja. Eller, ja, fast nej. Låt mig förklara. 

I sann Sex Education natur inleds säsong 3 med ett långt sexmontage som inte spar några detaljer till tittarens fantasi. En sådan scen man direkt kopplar in sina hörlurar i för att kolla på — och som man inte ens hade tänkt tanken av att kolla på i kommunaltrafiken (och om man väl skulle göra det, skulle man behöva vara beredd på att vinkla mobiltelefonen så in i helvetes mycket). Scenen sätter verkligen ribban högt för den nya säsongen, som är sjukare, porrigare, och mycket grövre än någonsin förut. Visst har serien alltid varit väldigt… mycket — med säsong 2 som inledde med Otis härliga runkmontage — men i de senaste avsnitten tas det till extrema nivåer. Vi har en karaktär som går runt naken med en get i famnen, vi har ett par som har så hårt sex att de råkar döda sin katt och vi har den överdrivna, nästintill galet orealistiska huvudkonflikten i säsongen: att den nya rektorn, Hope, försöker förvandla skolan till en fascistisk, anti-sex diktatur.

Jag får lite ‘jumping the shark’ varning av det hela. Inte att Sex Education har minskat i popularitet, förstås, men att manusförfattarna tog ett vinnande koncept och insåg: det här funkar ju! och nu har tagit det till nya nivåer. Om jag inte minns fel, handlade säsong 1 bara om att Otis och Maeve drev sin sexmottagning, och hjälpte skolans elever med deras mer eller mindre tonåriga besvär och frågor kring sex och äktenskap. Man hörde de problem som karaktärerna snackade om, och man kunde relatera. I den nya säsongen tappar de lite den kärnan: att det är relaterbara problem som tas upp och diskuteras i serien. Jag såg hur Vivs största problem i den nya säsongen är att hennes pojkvän bara ville sexta som om hon vore en medeltidspiga; att Rahims största besvär är att han skämde ut sig själv genom att kasta ut bajs genom fönstret på en buss. Jag känner inte riktigt att jag kan… relatera?

Å andra sidan känns det inte helt rätt att säga att säsong 3 inte alls har realistiska och relaterbara stunder. För, som det alltid har gjort, försöker Sex Education skildra sexrelaterade (eller allmänna) frågor som kanske inte alltid tas upp i skolan, på sociala medier, eller i andra forum. Ämnen som inte vanligtvis lyfts i andra serier och filmer står absolut i fokus i denna; såsom sexuella övergrepp, drogmissbruk i samband med föräldraskap, äldre kvinnors sexualitet och graviditet, könssjukdomar, funktionsvariationer, icke-binärhet och så vidare. Det är en bra serie för tonåringar och ungdomar att se på, eftersom viktiga ämnen tas upp och skildras utan att vara förlöjligande — speciellt för de som bor i länder eller går i skolor där sexualkunskapslektionerna är bristande eller till och med icke-existerande.

Karaktär- och relationsmässigt, öppnade den nya säsongen upp för en hel rad karaktärsutvecklingar. Jag vet inte om det är medvetet eller ej, men det känns som om vi tittare numera sympatiserar mer med karaktärerna vi förr ogillade — samt nu ogillar karaktärer vi en gång sympatiserade med. Exempelvis tänkte jag aldrig att jag skulle kunna förlåta Isaac för det han gjorde, men nu föredrar jag Maeve och Isaac tillsammans mycket mer än tråkiga, gamla Maeve och Otis. Likaså med Otis och Ruby. Visst var det lite oväntat att de blev en grej, men jag tyckte det ändå kändes rimligt och att det var en himla kul twist i början av säsongen. 

Å andra sidan, började jag störa mig på Otis, Maeve, och till och med Eric. Otis och Maeve för att de både var skittaskiga mot Ruby och Isaac och inte kunde stå för det de gjort för fem öre; Eric för att han var ett svin mot Adam. Visst kan jag tycka att det fortfarande är lite konstigt att Eric och Adam blev tillsammans, men samtidigt tryckte Sex Education så himla mycket på att Adam har ändrats och inte är samma person som förut. Så, vad var poängen med att Eric helt plötsligt skulle bli vidrig mot Adam? Jag förstår att det var för att Eric behövde vara med någon som är stolt över sig själv och sin identitet (vilket är helt förståeligt) men det känns samtidigt som att författarna försöker få det att se ut som att Eric inte alls kan förstå Adams sida, vilket känns lite udda och endimensionellt; Eric som karaktär kändes kort och gott mer platt i den här säsongen.

Storymässigt tycker jag att den övergripande konflikten i säsongen — att rektorn Hope försöker försämra sexualkunskapen i skolan och helt och hållet ändra allt — var rätt spännande, men också extremt överdriven. I ett desperat försök till att försöka få tittarna att se Hope i ett nytt ljus får vi reda på att hon har väldigt svårt med att bli gravid, vilket kanske är därför hon brinner så hårt för att ungdomarna inte ska ha sex: hon själv kan ha sex, men hon kan inte bli gravid. Så, poängen med denna lilla sideplot är kanske att Hope är avundsjuk på ungarnas förmåga att kunna bli gravida — och Jeans förmåga att bli gravid så sent i livet (vilket även är därför hon ogillar Jeans sätt att lära ut sexualkunskap)? Hursomhelst får vi se en liten scen i slutet då Hope och Otis snackar med varandra, Otis psykoanalyserar henne och ger henne råd, och det verkar vara ett ganska fridfullt slut. Förutom det att säsong 3 lämnar oss med hela tre cliffhangers, nästan lika jobbiga förut: 1) att Jean förmodligen inte har fött Jakobs barn, och 2) Maeve drar till USA, och 3) att skolan kanske kommer stänga ner. Dundundun! Netflix har åtminstone bekräftat att det kommer komma en säsong 4 och vi får väl bara längta tills dess. 

Oavsett om jag kan tycka att den nya säsongen hade sina alldeles orealistiska, konstigt orelaterbara stunder, gillar jag ändå fortfarande serien och alla dess karaktärer. Och i slutändan är jag ändå glad att Sex Education behållit sin galna, prokovativa natur, och inte blivit helt lam och tråkig. För trots allt är det ju ändå en serie som tar upp väldigt viktiga ämnen utan att vara förnedrande eller hånande, och jag tycker absolut att säsong 3 fortfarande håller på den ändan. Det har funnits vissa gränsfall till att spåra ur alldeles för mycket, men förhoppningsvis kommer säsong 4 inte totalt flippa och ändra på allt vi känner till om karaktärerna sedan innan. Jag vet inte ens vad som hade varit så sjukt att det hade kunnat räknas som ett hjälp-nu-räcker-det stadie av orealistisk händelseförlopp. Säg att det visade sig att Adams pappa var på något vis även pappa till Jeans nya barn. Så att Ola, Adam och Otis blev plastsyskon allihop. Äe, då hade jag nog behövt sluta titta.