fbpx

Ord om Ord: Januari

Nytt år, nya möjligheter att insupa och insjunka i ord av alla former. Denna månaden tar vi fasta på begreppet ungdom i ungdomstidning och tjötar om det där märkliga som kidsen gillar: Internet. Dagens ungdom är bara på mobilen, osv.

I januari månads Ord om Ord har vi därför samlat tips på ord som går att hitta på vårt älskade World Wide Web. Poddar, Instagramkonton, essäer och mycket, mycket mer!


Poesi för alla – Albert Bonniers Förlag

Poesi-podd är kanske inte den hetaste tänkbara lyssningen – men jag kan på mitt samlade samvete lova att det är bland den mysigaste. 

I åtta avsnitt samtalar olika poeter med Lina Rydén Reynols om dikter de själva valt ut, dikter som ligger nära deras hjärtan. Utöver fröjden i att få höra Kristina Lugns diktning uppläst av spoken-word-kompatibla Athena Farrokhzad, eller höra Judith Kiro bli full av fnitter inför hur-himla-bra-kan-inte-ta-det Under månen av Hanna Rajs Lara är, så är diktanalyserna givande utan att för den delen bli tunga. Det är min tolkning av mindfulness att uppleva dessa tjugo minuter långa avsnitt utsträckt i horisontellt läge på något mjuk medan vackra stämmor masserar mitt inre till lugnt. 

Utöver den, vid det här laget, välargumenterade höga mysfaktorn i Poesi för alla, är podden även inspirerande i hur en själv kan läsa, skriva eller uppleva lyrik. Och som poddnamnet så tydligt kommunicerar är den utformad för att vara tillgänglig för alla, med eller utan tidigare erfarenhet av det ibland svårtintränglinga området poesi.

Lejla Cato


Bild från Instagramkontot @1salem_a_day och serien Sabrina Tonårshäxan.

@1salem_a_day

Andra KULT-skribenter: *intressant tips om typ en undergroundpoet från Brooklyn*
Jag: Här kommer en katt från en sitcom.

Innan ni scrollar vidare måste jag få en chans att förklara mig. Www kan vara en mörk plats. Ofta kan scrollandet resultera i avundsjuka, längtan, besvikelse eller bara likgiltighet och tristess. Så med tanke på hur mycket tid jag spenderar på t.ex. Instagram, har jag gjort det till mitt mission att bara följa konton med bra vibes. Jag tycker att alla ska unna sig att avfölja alla konton med dåliga vibes. Till själva tipset då: @1salem_a_day. 

Under stora delar av min uppväxt hade vi bara skogs-TV. Det vill säga SVT1, SVT2 och TV4. Men hos farmor fanns TV3 och Kanal 5 som bland annat sände Sabrina tonårshäxan. Serien är nostalgisk för mig även om jag i ärlighetens namn har ganska dålig koll på den. Dock är karaktären Salem Saberhagen etsad i mitt och säkert många andras minne som husdjuret man alltid drömt om.

Bakgrund: Salem Saberhagen är Sabrinas svarta katt och kungen av one-liners. Han är som katter är mest: arrogant, girig och har ambitioner att ta över världen. Detta hindras såklart av att han de facto är en liten katt utan magiska krafter. Hans repliker dryper av sarkasm och underfundig humor. Med andra ord perfekt för Instagram!

Felicia Malmqvist


Bild av M.C. Sharp

HyperWaifu: Belle Delphine & The Rise of Paraporn – M.C. Sharp

Få är de som inte hört om OnlyFans, den kontroversiella prenumerations-porrsajten som skenat i popularitet de senaste åren och sladdat in på kulturdebattens slagfält. OnlyFans med över 50 miljoner registrerade användare är för några den sexuella revolutionens förtrupp, ytterligare ett steg av sexualiseringen och kommodifieringen av kvinnors kroppar för andra. Oavsett vad man tycker om saken så är det ett intressant fenomen och ett sant signum för vår tid. 

I en essä publicerad på sin Medium skriver psykadelika-entusiasten och nätkultur-voyeuren M.C. Sharp om var lockelsen i OnlyFans egentligen ligger. Svaret: I de parasociala relationer vi formar med youtubers, influencers och numera även porrstjärnor. Han tar särskilt fokus på superstjärnan Belle Delphine som i julas annonserade sin hardcore-porr debut på OnlyFans. Belle Delphine är en internetkändis och cosplay-modell som sålde sitt eget använda badvatten som “gamer girl bathwater” för 300 kr flaskan. De snart slutsålda flaskorna gick sedan på ebay för runt 150 000 kr. Åh, du sköna nya värld.

Tobias Sundin


Klimax TXT

Det var i våras som jag upptäckte @klima_x på Instagram och började följa den löpande utställningen, Klimax TXT, som publicerades på deras hemsida. Texterna är på många sätt en inkapsling av 2020 – när exakt allt påverkas av att hålla fysiskt avstånd, finns en närhet i texternas betraktelser och i genomskådandet av omvärlden.

’’Det är lite betryggande att veta att jag delar samma vardag med alla de andra ute i samhället. Allas tid slösas bort samtidigt och att livet inte pågår någon annanstans än här’’, skriver Hanna Abrahamsson i dagboksanteckningarna Förvuxen emo, förklädd till mamma och sätter fingret på något laddat och vilset, men tonen är samtidigt trösterik. I Lova Berggrens essä om skönhetsideal och skönhetskapital, finns en fnissig sarkasm som gör undersökandet av vad som gör en varaktigt lycklig än mer slagkraftigt. Och Lisa Forslunds diktbilder är vemodiga och helt fantastiska.

Nicole Jonsson Wallin


Bitch: In Praise of Difficult Women (videosamtal) – Elizabeth Wurtzel

Jag hittar Prozac Nation av Elizabeth Wurtzel i bokhyllan och det leder till en dag av googlande och besatthet av författaren själv. Kanske har det något att göra med att hon är så snygg och cool på omslagen till alla böcker, att hon är karismatisk och rolig i videorna eller så är det auran av ett 90-tal i New York som gör att jag inte kan tänka på någonting annat.

Elizabeth Wurtzel fick sitt genombrott år 1994 med just Prozac Nation. Därefter kom Bitch: In Praise of Difficult Women (1998). Den är delvis ett svar på boken The Rules (1995) som skulle kunna beskrivas som en föregångare till The Game (2005) riktad till kvinnor, men främst en kulturhistorisk skildring av problematiska kvinnor över århundradena. I den här videon från 1998 får vi lyssna på Elizabeth Wurtzel föreläsa om just den här boken, i en bokhandel i Washington D.C. Samtidigt som man kan se det som en del av den moderna, lätt bortglömda, feministiska litteraturens historia är hennes resonemang och skoningslösa men ändå förlåtande skildring av olika kvinnor, ofta sig själv, något som känns både modernt men som vi också i dagens välkurerade Instagramfeed kanske har ett ännu större behov av. Hon pratar om kvinnorna som är neurotiska vrak, deprimerade, elaka, utseendefixerade och i det stora taget nog inte alls särskilt bra personer. Wurtzel själv blev ofta anklagad för att vara en dramatisk och egoistisk diva, men när hon förra året avled i sviterna av cancer verkar hon ha lämnat ett stort hål efter sig trots att i flera år ha bleknat bort från offentligheten efter att hon skolade om sig till jurist.

Kanske är det möjligheten att få lyssna på en person som en gång var i rampljuset, men försvann lika snabbt, som förtrollar mest. Jag hör hennes brusiga röst från YouTube-appen med vetskapen om att hon inte existerar längre och det är en påminnelse om alltings – och allas –  förgänglighet, inte minst i medielandskapets strålkastarljus.

Kitty Östergren


The Current – The Criterion Collection

The Current är en webbtidning lanserad av The Criterion Collection, ett företag som kanske mest är känt för deras snygga utgåvor av samtida och klassiska filmer. Men i en tid då alla världens filmer är ett knapptryck bort är det tidningen som utgör företagets främsta gärning för filmvärlden.

I magasinets artiklar krockar ofta olika delar av filmvärlden. Ett exempel är Hereditary-regissören Ari Asters kärleksbrev till komikern och filmmakaren Albert Brooks, ett annat är regissören Miranda Julys personliga hyllning av Adam Sandler-filmen Punch Drunk Love. Andra texter fokuserar på marginaliserade röster och problematiserar bland annat den heterosexuella blick som präglar konstformen. Ett exempel är skribenten Michael Koreskys text The Ache of Desire, i vilken han skriver: “To consider cinematic history without identifying the queerness that makes its “non-queerness” definable is irresponsible, or at least shortsighted”. 

Bakom magasinet finns en skiftande samling begåvade skribenter. Texterna de producerar präglas av en kärlek till den rörliga bilden, men visar också på ett arbete med att uppmärksamma och problematisera konstformens konventioner och dominanta röster. The Current är en uppfriskande guide genom en allt mer lättåtkomlig men likaså svårnavigerad filmvärld.

Hugo Hernqvist


/

Ord om Ord: Januari