Från vänster: Lana Del Rey, Weyes Blood och Stor, Thomas Stenström och Ison & Fille

Månadens bästa låtar:
maj 2023

Vårens absolut sista dag är här och vi firar med maj månads absoluta musikhöjdpunkter. Har vi en potentiell sommardänga i urvalet månne? Läs om våra favoriter från den gångna månaden nedan, och lyssna på låtarna vi lyssnar på allra mest just nu i vår spellista On Replay!


Alla dessa – Saga Aurora

Saga Aurora är en Stockholmsbaserad artist som tyst släppt sina sentimentala melodiska verk sedan 2021. Förra veckan släppte hon singeln Alla dessa/All of these, en tonsättning av en vacker dikt som pryder omslaget i klassisk spartansk anteckningsskärmdump. Singelns två sidor utgör en kul tvist – båda spåren har samma produktion och text, fast på olika språk: en på svenska, och den andra en direkt översättning av dikten.

Produktionen skiner i sin minimalism; plockad akustisk gitarr vars effekter är så blöta att man inte kan hjälpas att fösas med i den drömska sångprestationen. Hypnotiska stämmor framför diktens rader om ett brustet hjärta och osäkerheten att ta sig vidare från det. Det osar 60-tal och John Lennon, men också 20-talets singer-songwriters à la Angel Olsen. Den svenska versionen är snäppet bättre, och det är så kul att se mindre artister leverera så fina och högkvalitativa produktioner, texter och koncept som Saga Aurora gör här.

Charles Lundman

Umber – Fine Wind, Clear Morning

Under maj har det Stockholmsbaserade bandet Fine Wind, Clear Morning släppt sin debut-EP Only White Walls In Rooms. På EP:n finner vi fyra spår som tar lyssnaren tillbaka till ett ångestfyllt, indierockigt och känslofyllt mid-00-tal. EP:n avslutas med låten Umber som placerar lyssnaren på en regnig promenad hem med ett tyngt hjärta och bländad av bilarnas strålkastarljus.

Ljudbilden av lager med gitarrer och den monotona sången för tankarna till Slowdive med sina nostalgiska shoegaze-influenser. Låten bränns, det rivigt melankoliska tillåter lyssnaren att verkligen grotta ner sig. Redan vid bandets första släpp gör de ett starkt avtryck på lyssnaren, och man längtar direkt efter mer Fine Wind, Clear Morning på väderprognosen.

Allis Sääsk Berglund

All the time (pure bliss) – Prof. Stranger

Precis som namnet lyder är denna låt känslan av ren glädje. STUDIO94:s resident och Rågsvedssonen Prof. Stranger blir bara vassare och vassare i sitt ljudskapande, och den hyperpop-inspirerade dängan All the time (pure bliss) är en ny höjdpunkt i en musikkarriär som skjuter rakt upp mot skyarna. Som alla andra låtar han släppt repeteras en uppitchad sampling om och om igen, och denna gång ackompanjeras den av en skön garageaktig basslinga och kraftiga 909 claps. Denna låt är perfekt för sommaren och alla sena ravekvällar som jag hoppas höra den under.

Sultan Ahmed

Stora blå – STOR feat. Thomas Stenström, Ison & Fille

En anthem som skriker svensk hiphop cirka 2011 på det allra bästa sättet. Bitterljuva texter om uppväxten i programmen och de stora drömmarna som föds där över triumferande, men nostalgiska beats kommer alltid att föra tankarna till Ison & Filles mästerverk För evigt, och det är absolut ingen dålig sak. 

Taggen i början som ropar ut “Ayla!”. Stor som återupplivar textraden “softa på stationen, inga cash och jag plankar”. Ison som ännu en gång rappar om postkod 127. Det är uppenbart att det gamla gardet slänger känslosamma blickar tillbaka på långa karriärer med triumfer och floppar. En modern touch kommer ändå med Thomas Stenströms känsla för melodiskt vemod som lyfter låtens refräng till något som kommer att eka många år framöver. Stora blå är ett sjuhelvetes jävla albumintro och ett segervarv från några av svensk hiphops största namn någonsin.

Anton Ånell

Cover art for When You’re Smiling by Weyes Blood

When You’re Smiling – Weyes Blood

En av månadens bästa låtar kommer från Weyes Blood som tolkar en låt som många andra artister (bland andra Billie Holiday, Louis Armstrong och Frank Sinatra) också har gjort. Denna version av When You’re Smiling faller in i samma vackra ljudbild som Weyes Blood uppvisade på förra årets album And In The Darkness, Hearts Aglow. Hennes tolkning är stilren och simpel. Sångerskans röst dansar över milda pianotoner och en ljuvlig harpa som fyller stämningen med romantik.

Låten är del av ett soundtrack från serien A Small Light som bland annat handlar om Miep Gies, en av medhjälparna som gömde familjen Frank under andra världskriget. Este Haim är ansvarig för musiken till serien och har tillsammans med en rad kollaboratörer som Weyes Blood, Angel Olsen och Sharon Van Etten skapat ett minnesvärt soundtrack som firar människor som Miep Gies och deras heroiska insatser.

David Brignoli

Hej hur mår ni – 25

Det känns som att det är inne att efterlikna 00-talets gung i hiphopen igen, och få rappare är lika bra på det som 25. Hej hur mår ni är ett praktexempel på hur den trenden ska göras rätt, och jävlar vad det svänger. Mackans produktionsarbete är fantastiskt och tar mig tillbaka till dagarna då jag lyssnade på 50_cent-in_the_club.mp3 på min mp3-spelare, och 25:s spottande kompletterar låten med enkla, slagkraftiga rim. När jag lyssnar på denna vill jag ta på mig mina fetaste Topstreetwear-byxor och glida runt utan något bekymmer i världen.

Sultan Ahmed

Sequência da Dz7 – TRASHXRL

Vad vore Månadens bästa låtar utan ett TikTok-fynd? Inte mycket. Denna gång är fyndet mer en hel genre än en specifik låt, men det är just Sequência da Dz7 med TRASHXRL som gjorde att jag fick upp ögonen för en fusion av två genrer som florerat på TikTok ett bra tag nu. Brazilian funk och phonk, med det högst inofficiella namnet brazilian phonk, blandar två högintensiva musikutttyck och bildar något så när artificiella steroider. Dansa till det och du kommer känna dig ostoppbar. Träna till det och du kommer känna dig outtröttlig. Eller bara lyssna på det när du behöver en egoboost och du kommer känna dig oövervinnerlig – och det gäller särskilt Sequência da Dz7.

Theo Hafström

3:30 – Solo

Tidigare under året fick singeln Dag-Ha uppmärksamhet från flera av landets smakmakare – bland annat 1suedi uppmärksammade Solo på sociala medier, och Petter Hallén som hade honom som gäst på P3 Din Gata. Det nya släppet 3:30 är än ett kvitto på att Majornarapparen är en melodiker av rang. Bara introt till låten visar en nivå av flow-bemästring som sällan skådats i Sverige. Kombinera det med JMKs produktionsarbete som skapar en spänd men ändå lekfull atmosfär, och resultatet blir en raplåt som lämnar dig längtande efter mer. Vi får hoppas att Solo släpper något längre snart, och med tanke på vad vi redan fått av honom känns det värt att vänta.

Sultan Ahmed

Vill se dig vara vaken – Nära Döden

Indieskramlets finest, tillbaka med en singel som fortsätter bejaka melankolin från vinterns fenomenala debutalbum Slänger Ingenting. Vill se dig vara vaken behåller den smutsiga och raka sinnesstämningen från debutalbumet, men expanderar bandets palett på ett par smarta sätt. Trummorna gnuggar fortfarande punk-komp, gitarren är fortfarande distad, och Hanna Winberg är fortfarande förbannat bra på att förmedla känsloladdade texter som sångare. 

Refrängen här är dock mer dämpad än innan, men den sitter precis lika bra tack vare en melodi man bara vill tugga i sig mer och mer av. Samtidigt kompletteras denna hymn till längtandet med en munspelsslinga à la Springsteen och textreferenser till Ronnie Peterson. Millennial indie rock perfection!

Anton Ånell

My Taxi’s Here – Isolde Molarin

Den här debutsingeln har alla ingredienser för att lyckas: ljudlandskapet är drömmigt, cinematiskt och laddat. Den grafiska identiteten är påkostad och lyxig. Men framför allt omvandlar Isolde Molarins skicklighet som berättare och sångerska en sedvanlig situation till ett extraordinärt epos. Låten är den första från en kommande EP med titeln Now you’re holding my heart, och av allt att döma är det nya stjärnskottet en stilsäker musiker med FKA Twigs skörhet och The Weeknds känsla för dramaturgi.

Sultan Ahmed

Say Yes To Heaven – Lana Del Rey

Den som fick mersmak efter Lana Del Reys senaste album Did you know that there’s a tunnel under Ocean Blvd behövde inte vänta länge. I andra halvan av maj kom nämligen ett överraskningsläpp i form av Say Yes To Heaven, en låt som från början skrevs till albumet Ultraviolence, och som inte långt senare läckte online och snabbt etablerade sig som en fanfavorit. Sedan dess har det ryktats om diverse planerade releaser av denna pärla, men inte förrän nu, över tio år efter att den först skrevs, har låten fått se dagens ljus.

I Say Yes To Heaven tar Lana ett steg ifrån de pianodrivna arrangemangen som drev det senaste albumet och ger oss en stråkfylld, avskalad låt där text, sång och melodi får stå i centrum. Låten är atmosfärisk och fylld av längtan, med rader som “If you go, I’ll stay / You come back, I’ll be right here”. Det enkla textförfattandet skiljer sig väsentligt från många av hennes senare verk, och blir därmed också ett tydligt exempel på den fantastiska utvecklingen Lana gjort som artist; Say Yes To Heaven har hängt med genom olika faser av hennes skapande, slipats många gånger om, och när den nu äntligen släpps är den i sin bästa form någonsin. Say Yes To Heaven är en alldeles perfekt kärlekslåt, och Lanas egen kärlek och omsorg till musiken – och inte minst till fansen – är det som verkligen får den att sticka ut. En flaska vin, en käresta på en picknickfilt och Say Yes To Heaven på repeat, så är sommaren kirrad.

Daria Spitza


Våra favoriter just nu hittar du här!