Illustrationer av Dina Karsin.

spindelväv starkare än betong brinner fort

hommage till edith s.

till fots fick jag gå mellan europas städer
innan jag fann den första tråden av min röda dräkt
jag anar en orolig sömnad och ett bristande tyg

någonstans på en uteservering hänger mitt hjärta
snöflingor strömma ifrån det
vispandes luften
till andra vandrares måttlösa hjärtan







För att inte bli för anspråksfull repeterar jag detta för mig själv

minns: att alla tankar redan är tänkta
minns: att du antagligen har fel
minns: att spindelväv starkare än betong
brinner fort

*

lugn
vänta
tänk efter

längta
vänta
tänk efter

ångra
vänta
tänk efter

lägg mina tankar
utanför mitt huvud

dra ut mina ord
innan jag hinner tappa dem

stryk över min ögon
så jag slipper se

knyt ihop mina läppar
innan de trasslar ihop sig

värm mina händer
så jag slipper bränna dem

bokstavsordna mitt inre

rör om det.
ordna det igen

färgkombinera mitt inre

rör om det.
ordna det igen

ta en liten vass sked och stick in i mig

vrid om
ta en tugga

var det gott?

*

dina ögon en varm ugn
akvarellfärger flyter ihop och bildar mönster i dig
flyter över i mig

dina händer
skriver löften i havet

din beröring
ritar planer i min hud

din blick
strömmar ordlösa dikter

men kackerlackor kryper ännu,
lämnar spår i smutsiga hörn

jag vill råka ut för dig

så utan försäkring
lägger jag loss

*

ögon som rör sig över samma sida i en tummad artikel
jag läser meningar om och om igen
men de ligger som bensin på vattenytan

jag stryker över ord på måfå
den neongula färgen sticker i ögonen
och färgen dansar över bokstäverna

något äter mig
och jag förblir hungrig

jag ger upp
fyllda gator välkomnar mig
rörelsen, ljusen, ljuden är mig vana

jag går i snabb takt mot en park och kastar artikeln i en papperskorg
skäms
vänder mig om och undrar om någon såg det
tar upp den igen
känner mig som bensin på vattenytan

*

det är svårt
att släppa in
att låta spindlarna krypa in i mig
spinna sina nät genom vener och artärer
blodet susar än
det vet inte vart det ska ta vägen

och nätet spänns
för det vet
att jag snart kommer att lämna dig
men spindlarna kommer spinna sina nät alltjämt

nätet spänns
blodet susar
betong stelnar

i mig
igen

*

jag vill:
krypa in i ditt leénde
lära känna dina halsgropar
lyssna på dina tankar som töms
trassla in mig i dina känslor
lyssna på dina andetag
teckna din puls i luften
spara den i en burk
inte lämna känslan av allt som skulle kunna bli

*

spindelnät vävs fortare

något inombords mjuknar
kevlar veknar
betong sviktar
granit vittrar

stormar mojnar
orkaner vilar
översvämningar vänder

för i din famn
är det alltid lä

*

kl 03.23
över en skål nudlar i köket
gryningen har växtvärk

långsamt faller dropparna
nudlarna är extra salta

*

du är drivved
du är nedstötta kanter
och salt som slår upp i blå lågor

du är drivved
driver längs farvatten och djupa vikar
i vatten som redan vet

du är drivved
driver uppströms nedström medströms
driver med mig

låt mig tända tändstickan
vara gnistan, den som
tänder de blåa lågorna

*

går igenom en stad utan ansikten
omges av ett språk utan ord

kullerstenen under mina fötter värker
floden ropar sin längtan utan riktning

sällsam,
ensam
men klädsam

den fuktiga luften är fylld av saknad
minnen ger mig andnöd
och jag kippar efter syre

jag fick en timme över ytan
men nu ser jag inte längre land

*

verkligheten verkar vara i värk

men hur verklig är den
egentligen
tar värktabletter utan verkning
för värken jag verkligen vill vara utan

tänker på användningsområden, använda områden och biverkningar
tänker på hur icke-användbara bisedlar är,
radar upp värken som bieffekt
när en bara tänker på hur biverkningarna låter värre än
värken själv

tänker på om värken verkligen går att motverka
eller om det bara är
en biverkning
av verkligheten
som verk

*

träden orkar inte längre
hålla kvar snön

marken orkar inte längre
vara frusen

isen brister
i takt med oss

frosten har tagit semester
och snön i floden
ser ut som mögel

solen kastar blickar på väggarna
lyser i guld
träden lämnar fotspår på fasaden
trampar i lera

skuggorna spelar
ackord över husen
toner över staden
i solen är det de som målar vägarna
i skogen är det de som målar stigarna

skuggorna spelar på vissa strängar
sover i vissa gränder

kyrkklockorna ropar sina klagomål ut över staden
isen brister i takt med oss

skuggorna vet
hur de ska spela

Text: Alicia Nathanson Thulin

/

Diktsvit: spindelväv starkare än betong brinner fort

Mejla skribenten!