fbpx
Illustration: GoodStudio/shutterstock.com

Diktsvit: Sovlös


lyriska dimmor självklara

månen nästannedan
lyriska dimmor självklara
hösten stillnar

i kropp stresstuggar tarmar
tar ut sväng – svullnar

månen glasklar
kontur och ljus
hösten ljummen

i kroppen beck
trögstannad volym

månen viker sitt ansikte
hej
kliv ur kropp
LEV


lugn

Broms post op
adhd-tut
och bordelinekorsdrag

Stanna
sakta av i huvudbrus
landa kropp

Lugn
detta nya


post op

Seglar vindstilla
lär att inget

Vilar post op
lär att sakta

Smågör lugn
lär mig tomrum

Plockar lätt
lär kropp bromsa

Tränar ställtid
lär att vila

Lyssnar regn
lär mig mig


loser

löplårslycka
men Aldrig helt bra

kolhydratfri plattmage
och så
pang
slår fattig bulimi i taket

gratulerar loser

löpfotsstuns
men Aldrig helt bra

helhetstryggheten
räcker ända in i kvällsensamt käkben

trodde du ja loser


O-tid

Osovd
kortisolstinn
bukful

Ovilad
adrenalinhöjd
bottensnärd

O-tid saknas
uppstuds seglar förbi
så önskansvärt


uppförslut

så kommer kvällen
ångesten rumplar mig icke
den är

misslyckandejag självklar
samma gamla vanliga

tuggar uppförslut


förnya

varje morgon tröttande ny
skär sönder &
skriker ändra

samma trygga falska
vet fel

mönster som fällben
lasson av stress

men i morn
i morn
DÅ!


Text: Jeanette Sandelin

/

Diktsvit: Sovlös