Diktsvit: Sovlös
lyriska dimmor självklara
månen nästannedan
lyriska dimmor självklara
hösten stillnar
i kropp stresstuggar tarmar
tar ut sväng – svullnar
månen glasklar
kontur och ljus
hösten ljummen
i kroppen beck
trögstannad volym
månen viker sitt ansikte
hej
kliv ur kropp
LEV
lugn
Broms post op
adhd-tut
och bordelinekorsdrag
Stanna
sakta av i huvudbrus
landa kropp
Lugn
detta nya
post op
Seglar vindstilla
lär att inget
Vilar post op
lär att sakta
Smågör lugn
lär mig tomrum
Plockar lätt
lär kropp bromsa
Tränar ställtid
lär att vila
Lyssnar regn
lär mig mig
loser
löplårslycka
men Aldrig helt bra
kolhydratfri plattmage
och så
pang
slår fattig bulimi i taket
gratulerar loser
löpfotsstuns
men Aldrig helt bra
helhetstryggheten
räcker ända in i kvällsensamt käkben
trodde du ja loser
O-tid
Osovd
kortisolstinn
bukful
Ovilad
adrenalinhöjd
bottensnärd
O-tid saknas
uppstuds seglar förbi
så önskansvärt
uppförslut
så kommer kvällen
ångesten rumplar mig icke
den är
misslyckandejag självklar
samma gamla vanliga
tuggar uppförslut
förnya
varje morgon tröttande ny
skär sönder &
skriker ändra
samma trygga falska
vet fel
mönster som fällben
lasson av stress
men i morn
i morn
DÅ!
Text: Jeanette Sandelin
