Diktsvit: dumma tjejkänslor
söka (finna)
banor vägar stigar gångar
att jag aldrig tycks hitta hem eller ut
långa långa korridorer som korsas som
artärer och ådror, som ett tunnelbanesystem
ovanför marken
händer som försöker greppa
mörkröda fnasiga snustorra händer
ett sus i magen, långt ner och högt upp
genom hela bålen
TYSTNAD
ögonen söker efter grön skylt med en man på
var är den gröna skylten
ett försök att gömma vintergatan
var ska jag lägga alla mina känslor
i vilket litet kärl passar dom
hur kan alla va formade och drejade så konstigt
alla känslorna!!! kan jag
gömma dom under lösa tyger
det man glömmer är att
om sommaren är ängarna stjärnhimlar
små vita blommor
frön kastade och sådda som tusen brinnande solar
över mörkt fuktigt gräs
stjärnhimlarna är ängar
långt ovanför alla dumheter
nu skockar sig blåmärksfärgade moln lågt
under äter vi överkokt pasta under
alla känslor som man inte vet var man ska lägga
i skålen bredvid nycklarna kanske
nu hörs skrapet en gaffel mot rostfritt stål
hårt mot hårt
ljudet i huvudet hela gymnasietiden
tandläkarljudet
borren i örat
schwarzkopf natural & easy hårfärg 580 sammet mörkbrun
jag kanske måste vara övertydlig för att alla ska förstå
det är sällan det som är målet
vad är målet
springa upp och ner jättemånga gånger för en hal trappa
jaga bort alla barn och kråkor
krisa, färga håret nästan svart
hur smal orkar jag bli till i maj
det blir alltid för glansigt
kemikalierna luktar gott i hemlighet
vad äter en ledsen arg och rädd?
honung direkt ut burken med sked
borstas tänder? nja
för mig är det inte konstigt alls egentligen
att någon sa ensam är stark
inte om alla runt omkring
var så sköra
klippa/klistra
himlen har samma cykel av färger varje natt
indigo svart indigo blå gryning rosa blå
jag vet för jag ligger vaken
stickar en ängslig vante
stickar för hårt
en maska har gått
det var för länge sedan nu
det är för sent
leker med tanken av din värme din tyngd bredvid
det fungerar nästan
om vi gör ett ärligt försök att äga varandras själar
jag visar dig min lista på barnnamn i telefonen
frågar om jag kan få se din men du måste
klippa och klistra först
ta bort hennes
jag frågar kan du vara min musa
du svarar ja om du är min mor min hora och min psykoterapeut
deal
leker med tanken av din värme din tyngd bredvid
det fungerar nästan
om vi gör ett ärligt försök att äga varandras själar
skulle det vara värt det
skulle det vara värt det
skulle det vara värt allt
jag frågar kan du vara min musa
du svarar ja om du är min mor min hora och min psykoterapeut
deal
kalla fötter
diset, den knäpptysta ilskan
dricka lite kaffe i taget, kallnat
kalla fötter, i kängor i regnet
när du säger nu räcker det
vad menar du då
rädslan för sömnen
vaknar aldrig utvilad, vaknar död
kalla fötter mot en dåsig varm kropp
ska smyga iväg, på tå
tror du mig när jag säger jag kommer tillbaka
huttrar ensam i en grön busskur
jag, gjuten av cement, klädd i blött ullgarn
kalla fötter trots raggsockor som sticks
tiden är manipulativ, vill oss illa
en vind i mitt bröst
dagen efter
världen har en frostig ny kuliss, en vattenpöl har frusit, säger kras när
kalla fötter
krossar
vassa kristaller
