tusen hål
när de möts den där första hösten
gråter himlen i spridda oktaver
eller om det är barnen på lekplatsen som gråter
det är förresten där de möts
på vägen bakom lekplatsen
det är oktober
solen skiner en dag i veckan
om man har tur
det har de alltså inte idag
regnet rinner som ur ett nyskuret sår
asfalten hal och svart
som ett ormskinn
en frontalkrock på yttre lekplatsvägen
sparkcyklar inblandade
och två nyvurpade barn
en sekund är de nära
och sen på knävecks avstånd
på ormskinnsmarken
med grovrivna knän och hyvlade handflator
i kör säger de
oj
gick det bra
sen säger han
jag har plåster hemma hos mig
om du vill kan du få ett
hon står under honom i klasslistan
men det är först nu
de ser varandra
hennes hår är brunt som en nygräddad muffins
en onsdag klyver blixtar den lilla staden
himlen skrynklar sig i hulkande gråt
över hyresrätter i gulnat tegel
hemköp
mormors bageri
och sparkcyklarna med skrapsår på kinderna
igår ritade de en asfaltssol med gul gatukrita
nu rinner den ner genom brunnen
han skriker hallå ner i djupet
det kan ju hända att någon sitter där
utanför bageriet fäller de upp hennes paraply
veckopengen är slut
men de tittar på solskensbullarna på brickan i fönstret
de låtsas att de har råd
med allihop
något virvlar grått i gatlyktans ljuskrets
ett glospapper på rymmen ur hans ryggsäck
han fick fem av tio
hon fick nio
men retas inte för det
ingen av dem stavade rätt på abborre
när snön faller åker de pulka
han drar henne genom det frusna området
en docka hänger med armarna knutna i en rönn
stel och orörlig som på en teckning
de nakna träden river varandra i ansiktet
varför klär de av sig
mitt i vintern
och hon tittar på hans hår
det snurrar sig i nacken
som en gräddkolaskruv
köttbullebacken är brant som ett stup
om man kommer ner skadefri
ska man vara glad
hon håller hårt om hans rygg och ropar
tusen hål i nacken
vintervinden grinar i öronen
men inuti porlar något ljust
till och med när de åker in i trädet
och hennes arm viks under hans rygg
som en tumstock åt fel håll
brusar något sött som fanta i magen
de ligger i snön och glor upp i himlen
snön kupar en hand om nacken
isvatten guppar i naveln
och det där söta
kolsyreskrattet
rinner genom tusen hål i magen
men nacken är intakt
snart är himlen lila som ett punkterat plommon
då går de hem till honom
hon ska stanna och leka
bara en liten stund
en pepparkaksgubbe ligger i trappuppgången
med bruten arm
och skallfraktur
och tiden rör sig mjukt mellan dem
den simmar i hennes mjölkglas
och i hans djupa ögon
de lägger den på bordet under kökslampans darrande rundel av ljus
sen delar de på den
och den sista singoallan
