Illustration: Ellen Algren

själslig rötmånad

september luktar piss
börjar plugga humaniora
testa nytt, testa språk
skriva tjackhora i fonetisk skrift
på bänken i föreläsningssalen har någon klottrat ett vinglas
intensivt självhat bums

sitter i ett fult hål
porrbelysning påslagen 
speed dial psykakut
jag älskar att läsa gamla sms
jag känner mögelsporerna förökas för varje sekund
ett textjag och ett textdu
som ler och dansar mellan bokstäverna
en kille är inte mer än ett par illasittande jeans
oavsett hur mycket man längtar efter dom
så har de alltid bara ett par fula byxor med hål i
och dåliga hårfästen är karma för patriarkatet

nära metaforen ligger besjälning
det är när man beskriver något dött som levande
skapar det med sina trötta ord
skapar närhet med sin baby
fula trynet leker gud
finns det en fulare gåva än livet
ja, ett xbox 360
det har heller ingen själ
så det är kanske whatever i slutändan

röka horcigg raskt
jag har mögel i hjärtat
käraste! jag står orubblig vid din sida och luktar ruttet!

kompis säger:
om du undrar om du ska dejta honom ska du skriva en lista på alla egenskaper som han får dig att känna dig som
1. snygg
2. klängig
nästa gång, tänker jag
nästa gång ska man vara annorlunda
re-inventa hela skiten
och flugorna som cirkulerar är mörka
som äckligt cafeteriakaffe
det är bara millennials som gillar kaffe ändå
dom dricker det SVART och man får inte PRATA med dom förens dom har haft sitt morgonkaffe!!!!
och en millennials åsikter betyder ju ändå ingenting
dom lyssnar på imagine dragons och thirstar över benedict cumberbatch
dom töntarna!!!!!

kärleken är död
den skälver som ett blekt lik i mina armar
hjärtat är förtryckt och fällknivsliknande
argt bittert skadat
blodet i mina vener känns som surnad mjölk
koagulerade pärlor som droppar stilla

det är rötmånad
den årliga markören för tiden då allting ruttnar
(fint att det finns ett ord för det i svenska språket)
jästa äpplen på trottoaren
mögliga päron under stövelsulan
vad bra att tiden på året då man mår objektivt sämst (hösten) sammanfaller med tiden då allting dör (hösten)
förlåt för att jag är en tjej med basic spaningar
ska fixa det där
vad bra att tiden på året då man vill börja om (hösten) sammanfaller med tiden då allt i naturen bryts ner (hösten)
naturens fel att man krisar varje september
moder jord som tvingar en att “testa lila läppstift”
förlåt för att jag är en tjej som “filosoferar” i bleknande bilder
enkla samband är mitt allt
dom känns mjuka mot kinden 

ler skadat av röta
falskt och förljuget
klänningen är sydd av spruckna blöta blad
och i bhn ligger förmultnad frukt som stoppning
saften rinner längs magen
luktar sexigt härsket
kroppsvätskor och fruktjuice 
bone apple teeth 
skinnet stelnar krackelerar lossnar
pillar bort det som sårskorpor
det blottade köttet luktar fränt och ruttet
som en barbecue i helvetet
och håret på min kropp är vita larver
som rör sig tillsammans med vinden
benmärgen skrumpnad, knäckt på mitten
delar av min kropp lossnar med varje glättigt steg
folklustspel och tragedi
nu säger forskare att jag är den perfekta dockan!

Text: Ellen