fbpx

Detaljerna – Ia Genberg

Gränsen för vansinne går vid 39 grader, men en bit under, omkring 38, finns en tydligt urskiljbar sänka där jag egentligen inte har något emot att tillbringa mina dagar. Det är ett spann där garden sänks och där gestalterna ur det förflutna får tillträde utan att te sig som spöken.

En kvinna ligger febersjuk i sin säng. Men hon är inte ensam. Runt sängen står fyra personer, vars närvaro är lika stark nu som när de var förgrundsgestalter i kvinnans liv. Nu, när de är mer skugglika än någonsin, ser hon dem som tydligast – detaljerna. Två älskare, en väninna, en mor, alla har de en sak gemensamt – de har kommit in i kvinnans liv för att sedan passera förbi och försvinna.

Detaljerna av Ia Genberg är en bok som till mångt och mycket handlar om böcker. När bokens jag, den sjuka kvinnan, återger de fyra personporträtten som boken består av så lägger hon stor vikt vid just böcker. Inbundna från antikvariat, fuktskadade pocketar, dyra böcker med presentsnöre runt, böcker som inredningsdetaljer. Kanske är det för att hon finner njutning i de olika personernas sätt att bevandra sig i litteratur, kanske för att hon själv älskar böcker. Men det kan även vara så att böckerna är så centrala i jagets berättelser för att litteraturen är en oumbärlig detalj som har bestått när allt annat glidit henne ur händerna. Personerna vi presenteras för, Johanna, Niki, Alejandro och Birgitte, rör sig nämligen in och ut ur hennes liv – de är inte bestående alls, men berättelserna om dem, som kvinnan beskriver med sådan omsorg och detaljrikedom som om de vore karaktärer ur hennes favoritbok på hyllan, de består.

Foto: Sara Mackay

Kapitlen förmedlas i ett svep, boken innehar inte en enda blankrad, vilket förstärker känslan av flyktighet men också feberfrossa. Hela tiden balanserar vi på den där gränsen till vansinne, den 39-gradiga psykosen, men stannar alltid kvar i det nästan-galna. Texten bara pågår, utan paus eller tid för eftertanke, och vips är kapitlet slut och ännu en person har lämnat jaget utan att se tillbaka på röran de skapat. I ett av kapitlen beskriver jaget känslan av hur man blir när någon man tycker om ”gnider sig mot en”, vilket på alla sätt gestaltar det ologiska i att vilja hålla kvar någon man älskar som man innerst inne vet kommer lämna en. Man tar dennes liv som sitt eget, man tar efter matvanor, känslouttryck, hur man för sig och vad man läser, men det är inget eget liv; bara en gestalt av personen man älskar. Är det denna gestalt som står vid din säng när du har feber och konturerna löses upp? Är det detaljerna som gnidit av sig mot dig som du minns då? Ibland resulterar gnidandet i ett barn också, som i kapitlet med Alejandro – även detta en gestalt av personen jaget älskat, men som endast var på genomresa. Alejandro försvinner, detaljen består.

På tal om detaljer, vad läsaren inte släpps in i är de personer som faktiskt består i kvinnans liv. Vännen Sally, som finns där som både stöd och rumskompis får inget eget kapitel. Kanske är det en annan bok som jaget måste skriva, i en annan febermardröm.

Detaljerna är en intensiv, innerlig och trovärdig berättelse om relationerna vi skapar, dras in i eller kastas ut ur. Jaget tvingar oss att bli vän med fyra personer i hennes liv, hon tvingar oss på samma gång att bli vän med henne.

/

Bokrecension: Detaljerna – Ia Genberg